Skip to Content

second opinion

Ursprunglig artikel publicerad i: arbetarbladet.se 15 Januari 2011 / Energi
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(102)     Begrav den här! +(1)

Elskatten har ökat mer än elpriset

801325_coins (2).jpg

801325_coins (2).jpg

foto: stock.xchng

Elräkningen är på gång och många medier har konstaterat att elpriset varit rekordhögt. Numera består närmare hälften av elkostnaden av skatt. För femton år sedan var det en tredjedel. Skatterna på el har ökat snabbare än själva elpriset.

Av Daniel Löfstedt på uppdrag av Svensk Energi.

KnappSOEnergi.jpg

Dela |

Politiska beslut har gjort elen allt dyrare. Sedan 1996 när elmarknaden avreglerades har elskatten inklusive moms ökat från 14 öre till 35 öre per kilowattimme. Till detta ska även läggas kostnaden för elcertifikat som blir ungefär 5 öre per kilowattimme och utsläppsrätter på knappt 15 öre per kilowattimme. Totalt innebär detta fyra gånger högre kostnad för konsumenten, från 14 till 55 öre per kilowattimme.

Själva elpriset har under samma tid ökat från i snitt 26 öre 1996 till 55 öre 2010 per kilowattimme, alltså en dryg fördubbling.

En beräkning som Energimarknadsinspektionen har gjort visar att en person som bor i villa och förbrukar 20 000 kWh/år har ett elpris som till 40 procent består av elhandelspriset, 20 procent av nätavgifter och 40 procent av skatter.

40 procent av elpriset som konsumenter betalar är alltså för själva elen. Den här delen av priset innehåller i sin tur skatter och skatteliknande konstruktioner, som ligger på produktionssidan. Exempel på produktionsskatter är fastighetsskatt för elproduktionsanläggningar, punktskatt på kärnkraftsproducerad el, svavelskatt, koldioxidskatt och energiskatt samt avfallsförbränningsskatt. Till detta ska läggas elsäkerhetsavgift, nätövervakningsavgift och elberedskapsavgift.

Det går inte att exakt räkna ut hur mycket dessa produktionsskatter och avgifter påverkar priset på en kilowattimme. Svensk Energi har räknat ut att statens totala skatteuttag från elsektorn är cirka 40 miljarder kronor per år.

Uppdaterad 10/1 kl 12:30.

Dela |
Rösta på second opinion: Lyft upp den här! +(102)    Begrav den här! +(1)
CAPTCHA
Denna fråga är för att testa om du är en mänsklig besökare och för att förhindra program att spamma.
Image CAPTCHA
Skriv in de tecken som visas i bilden.
Kommentarer. Kommentatorn har juridiskt ansvar för sina inlägg.
Den 18 Mars 2011 20:39:33

Gunnar Ålfors

Pensionär

Lennart Lindberg.

Försökt förstå vad du får alla dumheter ifrån. Läste därför på din uppmaning din blogg men hittade inget som skulle förklara någon kunskap om det du skriver om. Där står:
”Så lurade Lennart Lindberg lokalpressen”, ”jag blir så lätt sentimental”, ”nu blir han sentimental i alla fall och får torka bort en tår ur ögat.” ”sedan blev jag informationsansvarig trots att jag inte har någon formell utbildning för det.” ”Lurade lokalpressen”, ”Något som Lennart gärna skrattar gott åt är minnet av ... Det är ju preskriberat nu så det här kan jag berätta. Pressen följde ju det här noga, men vi fick husägaren att säga att allt gått bra. Vi ljög som hästar travar för media”, ”välkänd som skribent i J-nytt”.

På den blogadress du föreslår hamnar man i övrigt på något som heter ”Tankesmedjan”. Där finns en massa anonyma (du?) inlägg som elakt häcklar elföretag, elbörs o elmarknad.

Ovanstående ger ingen seriös bild av dig. Du beskriver dig som: ”Elingenjör verksam i branschen i 36 år. Huvudsakligen som marknads- och informationschef”.

Du verkar nu skriva frenetiskt utan kunskap o med okunniga o ogenomtänkta åsikter, Varför o vad syftar du till?

Det enda som går att vaska ut av ditt skrivande är att du ogillar avreglerade marknader, frihandel, öppna gränser o konkurrensmarknader. Dessutom verkar du ha en konspiratorisk uppfattning om marknadens aktörers beteenden. Den rudimentära kunskapen om vad som händer på marknaden verkar baseras på tittande på Internetsidor som du inte kan tolka riktigt.

Vad vill du egentligen? ”Ljuga som hästar travar” kanske, men varför då?

Varför??

Den 08 Mars 2011 14:23:40

Anton Kart

Det finns verkligen mycket att säga om alla pålagor (certifikat mm) som skapats på senare tid (allt är ju skatter ändå). Betänka att 1951 betalade industrin 10% av värdet och övriga 1 öre/KWh. Sedan flöt det på med smärre justeringar tills momsmonstret kom 1990. Det måste gå att ha samma system som i Finland där en villa kostar 9000 kr mindre att värma per år enligt tidigare utredningar.
De har säkert samma miljökrav som vi och övriga EU har.

Den 08 Mars 2011 12:53:16

Lennart Lindberg

Ingenjör

Elingenjör verksam i branschen i 36 år. Huvudsakligen som marknads- och informationschef

Den här artikeln var trams när den infördes, vilket jag påpekade då. Min elskatt inkl moms har höjts från 12,13-35,38 öre/kWh från 1996 till dags dato. Motsvarande elprishöjning är från 27,5-68,75 öre/kWh. I båda fallen inkl moms. Att försöka blanda bort korten med andra avgifter, certifkat, skatter och fastighetstaxeeringar är, vilket jag skrivit i om i en annan artikel på Second Opinion Energi, det felaktiga sätt vi branschfolk försöker försvara en sjuk sak. Strunt i skatter,det är fiskalt, konstatera att elpriset har stigit utom all rimlig konsekvens. Då kanske folk börjar att lyssna på oss. De lyssnar åtminstone på mig och säger att de förstår att elpriset är en konsekvens av ett politiska beslut.

Den 08 Mars 2011 12:21:58

Anton Kart

Det är märkligt att elskatten inkl moms är 12 öre/KWh lägre i vissa kommuner. Självklart borde det vara lika numera eftersom detta är en kvarleva från före EU-inträdet (glesbygdsstöd). Skulle alla ha lägre skattesatsen blir det 2400 kr billigare för en villa med en årsförbrukning på 20000 KWh.

Den 16 Februari 2011 20:27:13

Gunnar Ålfors

Staten tar stor del av el-pengarna
Elmarknaden är internationell. Redan för nästan ett sekel sedan kopplades Sverige ihop med utlandet. Under det senaste halvseklet har mängder av ledningar tagits i drift, Inte bara mellan Sverige och grannländerna, utan även mellan andra nordiska länder och omkringliggande länder. Det finns starka förbindelser till Ryssland, Estland, Polen och framförallt till Tyskland.
Avregleringen har gjort att elmarknaden liksom de flesta andra marknader är internationell. Frihandel och borttagna tullar/avgifter har gett en marknad som är hypereffektiv. Elbörser finns inte bara i Norden utan även i flera andra länder. Börserna påverkar varandra (på samma sätt som aktiebörserna). På den nordiska elbörsen finns företag från flera än de nordiska länderna. Elpriserna blir därigenom utjämnade inom Europa.
Det finns mängder av elproducenter som handlar på börserna. Vattenfall, som ibland anses stor, är liten i sammanhanget (20 % i Norden men mycket mindre i hela marknaden). Därtill finns ändå många fler säljare av el. Enbart i Sverige finns fler än hundra.
Konkurrensen är alltså stor och priserna starkt kopplade till utbud och efterfrågan.
Inom varje land bestäms priserna huvudsakligen av annat än elbörspriserna. Statliga skatter och avgifter utgör ofta en mycket extremt stor del av slutpriserna på el.
Kritik mot höga elpriser bör därför i första hand riktas mot politikernas skatt- och avgiftspålagor.
Att elbörspriserna är som de är, är naturligt. I den stora marknaden är det alltid (nästan) kolbaserad elproduktion som ligger på marginalen. Sverige klarar sig inte utan att ibland importera och ibland exportera. Självklart blir då producentpriset beroende av koleldade elproduktionens priser.
Detta (Eftersom vi lyckligtvis har frihandel och inte gammaldags protektionism med tullar och annat effektivitetshindrande) leder till bästa samhällsekonomi.
Överföring el på ledningarna är fortfarande ett monopol. Det måste det vara, det är orimligt att olika företag bygger flera egna ledningar parallellt. Det finns dock övervakning av elnätspriserna så de kan inte sättas självständigt av nätägarna.
Politiska beslut har gjort elen allt dyrare. Sedan 1996 (tidigare var elskatterna ändå lägre, eller helt obefintliga) när elmarknaden avreglerades har elskatten inklusive moms ökat till mer än det dubbla. Till detta kommer kostnaden för el-certifikat och utsläppsrätter. Statens pålagor har därigenom fyrdubblats. Den del elföretagen själva tar in har inte alls ökat tillnärmelsevis lika mycket. De producerande företagen har dessutom drabbats av andra statliga pålagor som ökad skatt på olika produktionskällor.
Väldigt stor del av el-betalningen hamnar alltså hos staten. Det som elföretagen får behålla är därtill utsatt för internationell konkurrens.






Den 15 Februari 2011 11:21:08

Magnus Thorstensson

Som medlem i en förening är det svårt att inte uppfylla stadgarna, oavsett om det är en bostadsrättsförening eller EU. Detta är också till del en subjektiv diskussion som kanske ska hållas i ett annat forum.
Samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att det funnits ett nordiskt samarbete på elområdet sedan lång tid. Genom detta kan värmekraftproduktion i Danmark och Finland balansera svängningar i vattenkraftproduktionen i Norge och Sverige. I stället för ensidig självförsörjning kan systemkostnaderna minimeras. Detta blir än tydligare ju större området blir.
I dagsläget med ett stort hydrologiskt underskott kan priserna hållas nere tack vare kraftutbyte över gränserna. Alternativet hade varit att starta dyrare kraftproduktion nationellt.

Den 14 Februari 2011 14:47:26

Lennart Lindberg

Enligt Magnus Thorstenssons korrekta beskrivning är "den europeiska elmarknaden ett EU-mål...", som enligt mitt sätt och se leder till att en svensk naturresurs, billig el, försvinner. De svenska elkonsumenterna betalar cirka 35 miljarder extra till elproducenterna. Ursäkta min okunnighet, men måste vi göra det? Finns det inte lägen där det borde vara dags att säga "hit men inte längre". Varför skall vår basindustri förlora en av sina fördelar, för ett EU-dördrag!

Den 13 Februari 2011 20:40:11

Magnus Thorstensson

Som sagt tidigare så måste det specificeras hur den reglerade marknaden ska se ut för att uttala sig om hur utsläppsrättskostnaden skulle fördelas. Eftersom elpriserna sätts timvis, och således är "effekt"-baserade, finns ingen direkt koppling till att den årliga fossilbaserad elenergiproduktionen bara uppgår till 5%.
Den europeiska elmarknaden är ett uttalat EU-mål och samtliga 27 EU-länder har förbundit sig att uppfylla direktiven, detta gäller även Spanien och Frankrike, även om tempot kanske inte alltid är det snabbaste.

Den 13 Februari 2011 20:20:55

Lennart Lindberg

Det finns vissa brister i resonomangen här. För det första kan vi konstatera att skatter är en fiskal fråga och beroende på ett behov att få intäckter till staten. Staten vill inte höja inkomstskatten, utan väljer att ta in penarna som elskatt och moms. En politisk fråga ente en fråga för energisektorn. Av mitt elpris utgör elskatten 21,6% och momsen naturligtvis 20%.
Jag måste uterkomma till utsläppsrätterna. I en reglerad marknad, som vi hade före 1996, när elpriset sattes som snittpris på produktionskostnaderna för de olika produktionsslagen, hade påverkan på elpriset blivit mycket marginellt. Detta beroende på att Sveriges elproduktion meddelst fossila bränslen de flesta år understeg 5% av produktionen.
Tyvärr har vi ett förhållande som Gunnar Alfors anser är självklart, att vi måste vara en del av den europeiska elmarknaden. Varför måste vi det? Mer än hälften av Europas stater är det inte och Frankrike torde väl vara det största föredömmet.
Problemet är att marknadsliberalerna sätter agendan och anser vissa saker som självklara. Så borde inte vara fallet. Diskutera i stället möjligheten att liksom Spanien återreglera elmarknaden och som Frankrike strunta i det helt. Det ger lägre kostnader för oss konsumenter.

Den 13 Februari 2011 12:37:54

Claes Magni

Hej Lennart Lindberg,
du skriver att du inte "hålla med om resonomanget att kostnaden för utsläppsrätter är en skatt!" och att "kostnaden för utsläppsrätter i en reglerad marknad hade varit så gott som noll."
Det avgörande beslutet har varit att det ska finnas ett pris för CO2 så att denna kostnad kan integreras i elpriset för utsläppande produktion, dvs den som släpper ut ska "bestraffas". Detta skulle kunna ha varit en skatt men man har valt att ta ut kostnaden genom systemet med utsläppsrätter. Finessen med systemet är att man succesivt kan strypa tillgången på utsläppsrätter och därmed tvinga ner emissionerna. Det gör ingen skillnad om vi har en avreglerad eller reglerad marknad vad gäller att ta ut kostnaden. Skillnaden är dock att de som har utsläpp underkastas tuffare villkor och konkurrens om vem som kan förbättra sina anläggningar på bästa sätt.
Kostnaden för att minska CO2-utsläppen är en pålaga. Att elpriset går upp beror inte på dålig konkurrens eller att elmarknaden fungerar utan kravet på minskad klimatpåverkan.

Claes Magni

Den 13 Februari 2011 11:14:40

Magnus Thorstensson

I min kommentar 11 januari lyfte jag också fram att rubriken till viss del är missvisande, då vare sig elcertifikat eller utsläppsrätter är skatter. Dock är de en följd av politiska beslut, varför andemeningen i rubriken stämmer med innehållet och med verkligheten.



Hur stora kostnaderna för utsläppsrätter hade varit på en reglerad marknad, och för vem, är omöjlig att förutsäga då detta beror på hur regleringen är utformad. Under en längre tid har det funnits en ambition att ”straffa” ut elen som energibärare och detta har åtföljts av ökade pålagor på såväl produktions- som konsumtionssidan. Samtidigt kan man konstatera att statens intäkter från elsektorn överstiger 40 miljarder kronor årligen, varför man även kan ana ett rent fiskalt intresse. Det kan därför diskuteras huruvida en eventuell öppning för lägre kostnader skulle gynna konsumenterna eller statskassan.



För att kostnaderna för utsläppsrätterna inte ska påverka elpriserna måste den fossilfria produktionen vara tillräcklig för att täcka den totala efterfrågan på el, eller att någon centralt måste bestämma vem ska få lov att köpa billigare respektive dyrare el.

Den 08 Februari 2011 18:23:53

Lennart Lindberg

Jag kan knappast hålla med om resonomanget ovan att kostnaden för utsläppsrätter är en skatt! Vi kan komma överens om att det är en kostnad som drabbar energiproduktion med fossila bränslen, Men rätt hanterat har Sverige knappast någon elproduktion med fossilkraft. Att då påstå att 15 öre/kWh är ett utslag av en skatt är tokigt, då det är ett utslag av produktionsägarnas sätt att styra tillgången på el så att utsläppsrätternas kostnad slår igenom på ett fullständigt erbarmligt sätt. Jag påstår dock inte att produktionsägarna agerar fel. de agerar i en fri marknad. Men kostnaden för utsläppsrätter i en reglerad marknad hade varit så gott som noll.

Den 14 Januari 2011 16:49:38

Magnus Thorstensson

Hej Dan Gunnemark!

Som sagt gör jag inga anspråk på att ha hittat en fullständig analogi, men där midsommaraftons jordgubbsmarknad kan vara behjälplig för att förklara stora prisvariationer.

Samtidigt är det viktigt att skilja mellan grossist- respektive detaljistmarknaden. I regel är det sällan vi köper varor direkt från producenten utan via ett mellanled, vilket medför att konsumentpriset skiljer sig från priset på själva varan; el som jordgubbar. Men principerna i prisbildningen och prissättning är de samma och de inkluderar produktionskostnader, transportkostnader, handelns påslag inklusive vinst och skatter.
Det som skiljer sig åt är marknadens område. Jag kan inte jordgubbsmarknaden men i mitt fall är inte ”Stockholm” den relevanta marknaden, utan det är det lokala torget. Bortsett från individuell ”prutförmåga” så betalar alla kunder samma pris vid samma tillfälle.

Hur stor en marknad är geografiskt är svår att definiera, men handlarens påslag på varan kan inte vara större än transportkostnader för att föra in nya varor utifrån, förutsatt att det överhuvudtaget är möjligt. Det finns alltså inte förutsättningar för ett svenskt eller ”stockholmskt” jordgubbspris, lika lite som det finns ett globalt elpris.

Jag ber om ursäkt för att jag var otydlig och ofullständig vad gäller skatterna. Om inte elen prissätts utifrån sina kostnader och betalas fullt ut via elräkningen så måste någon annan betala den. Det vanliga är att den överskjutande delen betalas kollektiv där skatterna är det vanliga exemplet.

Som jag nämnde tidigare så baserades elpriset före år 1996 på en genomsnittlig total kostnad. Detta innebar att kostnaderna för all tillgänglig produktionskapacitet fanns med, oavsett om det behövdes tas i drift eller inte. Eftersom konsumenterna inte kunde byta säljare, fanns inget incitament att minimera produktionskostnaderna, då det bara var att föra över dessa kostnader till kunderna. I praktiken innebar detta att det lokala elverket satte ett pris som gällde ett helt år och som var högre än de faktiska produktionskostnaderna, vilket kunderna bara hade att acceptera.

Genom dagens marknadsmodell blir elen prissatt utifrån produktionskostnader och betalningsvilja på timbasis, vilket ger incitament till såväl producenter som konsumenter att agera. Därmed uppnås en effektivitet som saknades tidigare. Men samtidigt finns också en valfrihet och det är möjligt att genom att kontakta ett elhandelsföretag och teckna ett avtal om fast pris för en längre period och på så sätt kan man som konsument uppnå de fördelarna som fanns före avregleringen.
Det är dyrt, svårt och tidskrävande att producera skor, falukorv och datorer också, men liksom vad gäller el så är det normalt sett billigare att köpa detta av någon som kan producera dessa varor till en lägre kostnad av vad man själv kan åstadkomma.

Jag kan instämma i att el i många tillämpningar saknar substitut och därmed är speciell, för att inte säga unik. Men då börjar vi åter närma oss en subjektiv diskusson, till vilken hör frågan om elmarknaden ska vara ett monopol eller en marknad. Dock vill jag med emfas hävda att idéer om samhälle och människor verkligen beror på individuella preferenser.

Magnus Thorstensson
Svensk Energi

Den 14 Januari 2011 11:43:05

Dan Gunnemark

Pensionerad lärare och ingenjör. Specialintressen: Miljö- och landsbygdspolitik.

Hej Magnus Thorstensson!

Nej, jag tror inte heller att vi har samma åsikter, men jag tror att vi kan vara överens om vissa sakförhållanden.

Vi är faktiskt överens om att elmarknaden inte är som andra marknader. Jämförelsen med jordgubbar på midsommarafton har jag läst någonstans tidigare och jag tycker analogin är dålig. Jordgubbsmarknaden är inte som ”elbörsen” bara för att priset varierar beroende på väder och efterfrågan.

Om jordgubbsmarknaden hade fungerat som ”elbörsen” så hade samtliga köpare av jordgubbar i hela landet midsommarafton 2010 tvingats betala Stockholmspriset 100 kronor litern. Men så var det ju inte. På många platser fanns jordgubbar att få för betydligt lägre pris. Jag känner även folk som producerade egna jordgubbar till midsommar och struntade helt i vad marknaden satte för pris. Som köpare kunde jag, när jag såg vad jordgubbarna kostade, stå över dem detta år och i stället satsa mina pengar på lite finare drycker till sillen eller laxen. Midsommarafton 2010 var det också många som råkade ut för att jordgubbarna var slut när de kom till butiken och de var då hänvisade till att köpa ett substitut eller att spara pengarna.

Att producera egen el är dyrt, svårt och tidskrävande. Att byta ut elen mot andra energikällor under en viss timme eller en viss månad är i praktiken omöjligt. Att helt avstå från elanvändning är i det samhälle vi har helt omöjligt.

Huruvida vår elförsörjning ska organiseras med en konkurrensutsatt marknad eller på annat sätt beror inte på individuella preferenser utan snarare på vilken idé om samhället och människorna man har. Också jag har studerat nationalekonomi även om det var länge sedan och jag inte doktorerade i ämnet. På den tiden var det inte självklart att ”marknaden” alltid leder till det effektivaste resursutnyttjandet och den effektivaste fördelningen av kostnaderna. Det är en åsikt som blivit populär på senare tid och som bör kallas marknadsfundamentalism.

Jag anser inte att vi ska betala för elen via skatten. (Finns det något land som har det systemet?) Jag är så gammal att jag betalade elräkningar före 1996 och jag minns det system som vi hade då som välfungerande. Det var många som trodde att vi skulle få en effektivare elförsörjning och lägre elpriser i och med omregleringarna under 1990-talet. Men så blev det inte. Forskarna Per Högselius och Arne Kaijser formulerar det så här efter att ha gått igenom vad som hände:
”Mot denna bakgrund utgör elavregleringen något av ett skräckexempel på hur så gott som alla aktörers förväntningar på en stor samhällsreform i slutänden har visat sig totalt felaktiga”.

Länk: När folkhemselen blev internationell, recension i Kraftjournalen nr 5/2007
http://www.kraftjournalen.no/story.aspx?ID=125739

Den 14 Januari 2011 08:14:52

Magnus Thorstensson

Blev nästan lurad där, men jag är INTE överens med Dan Gunnemark.

I brist på betalningsvilja ”tog” marknaden beslutet att reducera överkapacitet genom att lägga kraftverk i malpåse. Detta innebar en effektivisering. Att en del av dessa genom politiska beslut ställdes till Svenska kraftnäts rådighet är en helt annan diskussion.

Jag kan instämma i att elmarknaden inte fungerar som andra marknader då det är få marknader som uppvisar samtliga de egenskaper som elmarknaden har. (Det närmsta jag har kommit är marknaden för färska svenska jordgubbar på midsommarafton, då utbudet är begränsat och efterfrågan är nästan oelastisk.) Men jag förklarade att prisbildningen på elmarknaden fungerar som på alla andra marknader, vilket bl.a. leder till att alla aktörer möter samma pris för identiska varor, och det framgår inte huruvida jag har nått fram?

Huruvida elmarknaden ska vara konkurrensutsatt eller ett (statligt?) monopol är en subjektiv diskussion och som beror på individuella preferenser. Som nationalekonom så förespråkar jag marknaden då detta leder till ett effektivt resursutnyttjande och en effektiv fördelning av kostnaderna.

Men oavsett organisationsform så måste någon ändå alltid betala kostnaderna för att täcka efterfrågan. Antingen som nu via elhandelsfakturan, där den som använder mer också får betala mer, eller via skattesedeln, vilket gynnar storförbrukare på bekostnad av de som använder lite el som i lägenheter eller villor med andra uppvärmningssystem.

Magnus Thorstensson
Svensk Energi

Den 13 Januari 2011 20:17:10

Dan Gunnemark

Pensionerad lärare och ingenjör. Specialintressen: Miljö- och landsbygdspolitik.

Jag konstaterar att Magnus Thorstensson och jag är överens om att reservkraftverken inte försvann bara för att elproducenterna inte tyckte att det var lönsamt ha reservkraft. Gasturbinkraftverk och oljeeldade kraftverk finns kvar och kostnaderna för dem betalas till slut, som det alltid har varit, av elkonsumenterna.

Jag noterar vidare att Magnus Thorstensson och jag nu också är överens om att elmarknaden inte fungerar som andra marknader. För min del kan jag inte komma på någon annan marknad som handlar med en vara som är så lite lagringsbar, som är så standardiserad och som köparna är så beroende av, som elektrisk kraft.

Det är just för att elen är en så speciell vara, som alla är så beroende av, som den inte bör utsättas för ”marknadens” nycker. Jag hävdar att den svenska elförsörjningen fungerade bättre före omregleringen med ”marknadsutsättning” och ”elbörs”.

Den 13 Januari 2011 11:19:17

Magnus Thorstensson

Det är inte så att behovet av reserver har försvunnit, däremot har skyldigheten för företagen att hålla reserver försvunnit. De reserver som finns är dels Svenska Kraftnäts s.k. störningsreserv som Svenska Kraftnät håller av ”egna skäl” och som finansieras via stamnätsavgiften, dels den s.k. effektreserven. Den senare tillkom som en reaktion på att ett antal kraftverk lades i malpåse då marknaden inte fann någon betalningsvilja för denna. Därför beslutade regeringen om en lag om effektreserv som gav SvK i uppdrag att årligen upphandla reservkapacitet. Denna kapacitet finansieras via balansavräkningen av de balansansvariga företagen. Användningen av effektreserven bestäms av ett regelverk som godkänts av de nordiska myndigheterna. Förra vintern användes reserven för detta ändamål under åtta timmar och förhindrade att spotpriset på Nord Pool steg till 20 kr/kWh. Slutsatsen är densamma, marknaden höjde effektiviteten genom att reducera överkapaciteten och sedan reglerade staten fram en del av denna igen.

Analogin med fastighetsmarknaden haltar då två olika radhus sålda vid olika tillfällen inte är identiska varor och det finns möjlighet att ”lagra” varan, till skillnad mot el där varje kWh är identisk, den prissätts timvis och som produceras och används momentant. På kort sikt finns en likhet såtillvida att utbudet är begränsat, däremot skiljer sig investeringsförutsättningarna. Vanligen är det relativt enkelt att bygga hus medan det finns många hinder för investeringar i kraftproduktion. En ökad efterfrågan samtidigt som utbudet inte kan öka leder till högre priser.

Produktionen av el sker till olika kostnader beroende på många olika faktorer, men för att den sist efterfrågade kWh ska produceras så måste kostnaderna för denna täckas. Skulle det finnas större efterfrågan än utbud så beror priset på vad köparen vill betala. Om priset är högre än kostnaderna och kan förväntas vara så en längre period så får producenter incitament att investera i ny produktion.

När det skett en ”överenskommelse” om hur mycket el som ska produceras så finns det många säljare som vill ha olika priser beroende på sina förutsättningar, och många köpare med olika betalningsvilja. Detta kan lösas på tre olika sätt; köpare och säljare kan göra separata bilaterala överenskommelser, någon kan centralt bestämma vem som ska få köpa till lågt respektive högt pris eller så får all el samma pris.

Det finns inga regler om prissättningen av el utan det råder full valfrihet för både köpare och säljare, man måste inte handla via Nord Pool. Men då säljaren vill ha högsta möjliga pris och köparen lägsta möjliga pris så kommer resultatet att bli detsamma, priset sätts efter den sist köpta kilowattimmen.

Magnus Thorstensson
Svensk Energi

Den 12 Januari 2011 21:04:52

Dan Gunnemark

Pensionerad lärare och ingenjör. Specialintressen: Miljö- och landsbygdspolitik.

Den svenska elförsörjningen, hur den ska ordnas bäst och till lägsta kostnad är en viktig fråga och förtjänar att debatteras brett. Men eftersom Second Opinion i första hand är till för att rätta felaktiga uppgifter och ensidiga berättelser i media så ska jag här begränsa mig till att ta upp två punkter där jag anser att Magnus Thorstenssons beskrivning är felaktig eller ofullständig.

För det första är det inte så att behovet av reserver för kraftproduktion försvann 1998. Varje år står cirka 2000 MW produktionskapacitet i reserv för att kunna sättas in om t.ex. några kärnkraftverk måste stängas av. Denna effektreserv kom till användning förra vintern. Skillnaden är att det nu är det statliga verket Svenska Kraftnät som bestämmer när reserven ska sättas in, men själva kraftverken ägs fortfarande av de elproducerande företagen. Här har inte skett någon effektivisering och kostnaden skickas fortfarande vidare till elkonsumenten. När jag studerat hur den svenska elförsörjningen fungerar har jag inte heller upptäckt någon annan effektivisering som skett på grund av omregleringen av elförsörjningen.

För det andra så fungerar ”normala marknader” inte som ”elbörsen” Nord Pool Spot. Och det är tur. Ta fastighetsmarknaden som exempel. Låt oss säga att någon med mycket pengar och stort behov av ett boende langar upp 4 miljoner för ett radhus i ett visst område. Detta hindrar inte att andra köper precis likadana radhus i samma område för 3 miljoner eller kanske 2 miljoner. Men på ”elbörsen” måste alla köpare betala det högsta pris som någon köpare och säljare kommit överens om.
Nord Pool Spot konstruerades för att skapa en ”marknad” för något som inte tidigare sålts på en marknad. ”Elbörsen” liknar därför mer ett dataspel än ett marknadstorg. När spelreglerna skulle fastställas valde man att försäljningspriset för elen för en viss timme skulle vara det högsta pris som någon säljare kunde få en köpare att acceptera. På grund av denna regel har vi fått se elpriser för enstaka timmar som rusat upp till mer än tio gånger den högsta möjliga produktionskostnaden (inklusive kostnad för nyinvesteringar).

Den 12 Januari 2011 09:44:19

Magnus Thorstensson

Det är i princip omöjligt att jämföra elpriser mellan två olika tidpunkter då förutsättningarna sällan är likadana, därför är det svårt att använda prisjämförelse som ett mått på marknadens funktion. För det är effektivitet som kännetecknar en marknad, vilket inte nödvändigtvis är identiskt med lägre priser vid alla tillfällen.

Före 1996 sattes elpriset av det lokala monopolet och användaren var tvungen att acceptera detta, eller inte använda någon el alls. Regelverket tvingade också säljaren av el att hålla en viss överkapacitet i reserv och kostnaderna för dessa fördes direkt vidare till kunderna. Priset till kund var en form av genomsnittskostnad, men inte av produktionskostnaderna, utan för de totala kostnaderna sett över en längre period. I en sådan situation har inte heller säljaren något incitament att hålla nere kostnaderna, då dessa kan föras direkt vidare till kund.

Efter 1996 fanns inte längre något tvång för producenterna att hålla reserver och det fanns inte heller någon möjlighet att täcka kostnaderna för dessa då eventuella påslag på elpriset skulle innebära att kunderna helt sonika böt elhandelsföretag. Av detta följde att 2500 MW elproduktion lades i malpåse 1998, vilket är ett enkelt exempel på att avregleringen innebar en effektivisering, när överkapaciteten reduceras.

Nu finns det ju inte bara en kraftproducent, men även under antagandet att det bara fanns en sådan, så skulle en prissättning av den genomsnittliga produktionskostnaden inte vara möjlig på längre sikt då detta inte ger tillräckligt med avkastning för att nyinvesteringar i kraftproduktion ska komma till stånd, under förutsättning att producenten inte understöddes av någon form av subventioner.

För att inte någon centralt ska bestämma vem som ska få billig el och vem som ska tvingas köpa dyr el, möter alla köpare samma pris. Om den sista köparen ska få någon el så måste denna el produceras och detta innebär att all el kommer att prissättas enligt detta. Så fungerar alla normala marknader. Det är av denna anledning som kolpriset och priset på utsläppsrätter även påverkar elpriset i Sverige, trots att endast en liten del av den svenska elproduktionen är fossilbaserad. Men det är också därför som det genomsnittliga påslaget som en följd av utsläppsrätter också är mindre i Sverige och Norden än i områden där en större del av kraftproduktionen är fossilbaserad.

Det har inte undgått någon att tillgängligheten i kärnkraften inte varit den bästa under de senaste två åren, och detta har också ägarna tillstått. Detta förändrar dock inte läget, det finns ett hydrologiskt underskott på drygt 40 TWh och det är ”långt” till vårfloden. Högre temperaturer och nederbörd på rätt ställen i hela Norden krävs för att priserna åter ska sjunka.

Magnus Thorstensson
Svensk Energi

Den 11 Januari 2011 15:11:02

Dan Gunnemark

Pensionerad lärare och ingenjör. Specialintressen: Miljö- och landsbygdspolitik.

Jag håller helt med Magnus Torstensson i att ”politiska beslut medfört att elpriset för konsumenterna fyrfaldigats”. Det viktigaste av dessa beslut var den s.k. avregleringen av elmarknaden 1996. Det var denna omreglering som gjorde det möjligt för elproducenterna att höja ”råkraftpriserna” så att de idag ligger mycket högre än företagens genomsnittliga produktionskostnader.

Handeln med utsläppsrätter borde inte påverka elpriset i Sverige, eftersom nästan all vår elproduktion är koldioxidfri. Men på grund av ”elbörsens” egendomliga sätt att fungera kommer utsläppsrätterna ändå att höja elpriset, vilket medför högre kostnader för konsumenterna och högre vinster för elproducenterna.

Att det är vattenbrist i vattenkraftsmagasinen just nu beror mer på dålig planering av ägarna till de svenska kärnkraftverken, än det beror på väder och vind. I juni hade vattenmagasinen normal fyllnadsgrad.

Den 11 Januari 2011 13:47:05

Magnus Thorstensson

Gunnemark har rätt såtillvida att rubriken kan uppfattas som missvisande med tilläggen om elcertifikat och utsläppsrätter. Faktum kvarstår att med utgångspunkt för normala förhållanden vad gäller väder, temperatur och vind så har energiskatten ökat mer än råkraftpriset på el. En vattenbrist på mer än Danmarks årliga elförbrukning kan inte betraktas som normala förhållanden.
En rubrik i rätt riktning kunde i stället vara att politiska beslut medfört att elpriset för konsumenterna har fyrfaldigats. Sedan 1996 har dessa beslut inneburit en tredubbling av energiskatten och ett införande av elcertifikatsystemet och handel med utsläppsrätter vilka tillsammans utgör en lika stor kostnadsökning som skattehöjningen.
Samtidigt är inte heller detta korrekt, då det finns andra beslut som mer eller mindre direkt påverkar elpriset. Bristen på en långsiktig kärnkraftspolitik generellt och stängningen av Barsebäck specifikt har inneburit högre elpriser i såväl Norden som i Sverige. Miljöbedömningar och tillståndshantering har i praktiken inneburit begränsningar i nödvändiga investeringar i såväl ny elproduktion som överföringsförbindelser.

Det är omöjligt att fullständigt objektivt välja basår. Eftersom diskussionen om elpriser vanligen handlar om en jämförelse mellan före och efter avregleringen, är startåret 1996 det år som används mest frekvent.
År 1996 var ett s.k. torrår, vilket innebar att råkraftpriserna var högre än under normala förhållanden. De efterföljande fyra åren var i sin tur våtår, vilket medförde lägre priser än normalt, vilket skulle ge en helt annan bild av utvecklingen.
Men även efterföljande år har sina speciella förutsättningar, inte minst innevarande år med stort hydrologiskt underskott och samtidigt ett år då kylan och industrikonjunkturen medfört att av de 20 veckor med högst elanvändning genom tiderna är nio av dessa från 2010!

Magnus Thorstensson
Svensk Energi

Den 10 Januari 2011 16:17:48

Dan Gunnemark

Pensionerad lärare och ingenjör. Specialintressen: Miljö- och landsbygdspolitik.

I bloggosfären gäller regeln att om man ändrar i en postning efter att någon kommenterat så markerar man exakt vad man ändrat, för att förebygga missförstånd. Den regeln gäller tydligen inte på Second Opinion. Men för all del, vi kan väl föra diskussionen även på detta sätt. Jag noterar således att Daniel Löfstedt nu har lagt elproducenternas kostnad för inköp av utsläppsrätter till de skatter som betalas av elkonsumenterna och därmed lyckas få ökningen av elskatterna till fyra gånger den ursprungliga skatten, inte knappt tre gånger som det stod i den ursprungliga artikeln.
Tyvärr leder denna ändring till att artikeln inte längre hänger ihop. Lite längre ner står det nämligen fortfarande att ”priset för själva elen” innehåller vissa kostnader för skatter och avgifter som producenten måste betala. Men även producenternas kostnader för utsläppsrätter ingår i ”priset för själva elen”, d.v.s. spotpriset på Nord Pool. Och detta är rimligt, eftersom en del producenter inte har några kostnader för utsläppsrätter och andra tjänar pengar på att sälja de utsläppsrätter de tilldelats. Gemensamt för alla producenter är dock att de drar nytta av de höga elpriserna denna vinter.

Den 10 Januari 2011 10:56:06

Dan Gunnemark

Pensionerad lärare och ingenjör. Specialintressen: Miljö- och landsbygdspolitik.

Ett vanligt sätt att vilseleda med statistik är att välja utgångsår som passar för den tes man vill driva. Det är detta som Svensk Energi och Daniel Löfstedt gör. 1996, det första året som elpriset sattes på en ”elbörs”, var ett extremår. De närmast följande åren halverades priset. Om vi i stället väljer att utgå från genomsnittspriset för de första fem åren med ”fri elmarknad” så ligger detta på drygt 15 öre. Då kommer vi fram till att spotpriset i år är *mer än tre gånger* högre än för 10-15 år sedan. Vi kan också uttrycka det som att elpriset före skatt har ökat med mer än 200 procent samtidigt som andra varor har stigit i pris cirka 15 procent.